FruSoft

Jag är så fruktansvärt less på att behöva må dåligt över allt missbruk och allt som hör till (nej det är inte mig själv jag pratar om) Jag fick två bakslag idag..det första innan vi skulle ner på stan med Charlie på skyltsöndag då ringér min vän som avbrutit ännu en behandling och hon säger åt mig att jag ska ge upp hoppet om henne..Jovisst det gör man ju med någon som står en nära och som man älskar..Vi har bara kontakt via telefon nu för tiden i stort sett men det skulle inte funka på något annat sett heller med tanke på att jag först och främst har min Charlie att tänka på,min lilla familj. Så det säger ju sig själv att man inte kan umgås med någon som är aktiv då..men annars är hon varmt välkommen och det vet hon..Och jag ger aldrig upp hoppet om dig gumman..
Sen kommer nästa bakslag..mår bajs nu..Skulle jobba inatt men fick fixa bort natten och bara det ger mig ångest men vad att göra när det är kaos i huvudet. Jag vet att man kanske ska försöka att "inte ta till sig så mycket" men va fan det går ju inte..och speciellt inte när det är familj det handlar om..Eller vadå "inte ta till sig" stryk den meningen det är klart att man mår dåligt..vem gör inte det..Men det känns bara så jävla för mycket när allt ska drabbas..att man inte kan jobba för att man mår så dåligt..jaja..Jag är inte den som brukar vara hemma,tvärtom så..
nä nu orkar jag inte sitta här,ville bara skriva av mig lite..

(tack för att du ringde Sara )

ta hand om varandra!